Hon skrev om sex…….


Hon smattrade på tangentbordet så fingrarna glödde. Nästan så att naglarna blödde. 

Hon skrev om inlägget sex gånger. Ändå kom det inga ord, inga vettiga, vad hon kunde se. Orden snurrade runt i skallen och hon visste precis vad hon skriva, men ändå kom det inga ord och meningar. Bara meningslöst tänkande. 
Till vilken nytta?

Bokstav för bokstav petades ner med pekfingervalsen. Backknappen användes flitigt. Nu var det allvarligt, det var torka på riktigt.

Pappret var vitt, hon bländades av det. Det skar sig ögonvrån. Varför kommer det inte ut, det är tomt. Ett enda stort eko av tomma ord och meningslöst tänkande.

Plötsligt gick det upp ett ljus, hon famlade inte längre i mörkret. Nu visste hon vad hon skriva….. äsch nu blev det tomt igen. Vart tog det vägen? Återigen meningslöst tänkande till ingen nytta.

Det var nu sådan torka att halsen behövde fukt. Vatten, vin eller cola var frågan. Kanske blir det bättre om hon dricker lite vin. Det borde minska på torkan och orden borde flyta fram genom fingertopparna.

Ja, nu var det inte längre pekfingervals, nu var det mazurka med åtminstone tre fingrar och en tumme. Äsch, nu slant hon på tangentbordet igen och det blev tomt, gapade vitt.

Hon stirrar på pappret eller rättade sagt skärmen. Försöker klura ut varför det fortfarande är tomt. Trots att huvudet är fullt eller är glaset fullt eller vad är egentligen fullt? Helt ärligt, inget är fullt! Allt är tomt, även glaset som kunde haft vin i sig.

Nä det är dags att ge upp, inge ide, torkan är ett faktum. Ett enda stort FUCK U finger.

Hon kisar och inser att hon ser ganska dåligt eller har hon ljugit för sig själv? Hon ser text på skärmen, på det virtuella arket. Hon har ju skrivit något, men vad?



Jo ett helt jävla meningslöst inlägg om egentligen ingenting med en massa text om torka, den berömda torkan, BLOGGTORKAN

Kåseri av Stina

OBS! Rubriken på inlägget var mest för att se hur många som faktiskt ville läsa om SEX….men så blev det inte J

0 Comments

Tack för att du läser. Lämna gärna en kommentar.
//Stina