Utmattningssyndrom

Smygstart av Utmattningssyndrom

Exakt när hela började är svårt att säga, men jag tror att det smygstartade någon gång mellan 1995-1996. Jag var bara 25 år och ensamstående mamma till två underbara barn i åldern 2 och 4.
Jag har alltid varit är en energisk, glad, positiv och drivkraftig person. Hade alltid högt tempo och skulle göra allt själv. Jag är stark, självständig och envis.

Ryggproblem

Debuten för ryggproblemen var nog kring 1986-1987.
Läkarna misstänkte skolios eller att ett ben var kortare än det andra. De misstänkte ischias, muskelinflammationer, fibromyalgi, reumatism och ryggskott osv osv. Problem med leder har funnits sen jag var tonåring vad jag kan minnas. Men det var skillnad när jag var yngre eftersom jag hade en annan slags energi.

Första graviditeten

Jag blev gravid tidigt redan år 1990. Opererade bägge handlederna för karpaltunnelsyndrom under graviditeten. Hade varit hos åtskilliga kotknackare och läkare innan jag blev gravid. Graviditeten genomleds av kraftiga fog lossningar och så pass kraftiga att både höftbälte och kryckor behövdes. 

När mitt kära gossebarn (född 91) skulle födas var det sjukt jobbigt för oss båda. Det tog oss 48 timmar, 8 kvaddlar, 24 timmar med pinvärkar, bricanyl, ryggmärgsbedövning, dropp för att sätta igång värkarna. Jag fick även dropp för att jag inte kunde äta.

Mitt stackars gossebarn föddes med sugklocka och med sårigt huvud som behövdes återupplivas och läggas i kuvös. Jag var en mamma med sönderklippt underliv.

Traumatiskt, så pass traumatiskt att jag under min andra graviditet, år 1992-1993, behövde gå på flera kontroller för bäckenmätning, samtalsterapi och ev planering för kejsarsnitt.

Andra graviditeten

Mitt kära flickebarn (född 93) kom ut utan en massa ståhej, kejsarsnitt och traumatisk upplevelse, tog bara 6 timmar, rena semestern. Hade dock lika mycket besvär med fog lossningar men det överlevde jag denna gången också.

Ensamstående mamma vid 25 års ålder

År 1995 blev jag ensamstående med två små barn och arbetslös var jag och behövde ny egen lägenhet. Snipp snapp snut, jag fick jobb och en lägenhet till slut. Kunde äntligen flytta från mitt ex. Hade ett försäljningsjobb med 100% provision. Sålde jag inget fick jag inga pengar till mat och hyra. Snacka om att det tärde psykiskt på mig. Det tärde så pass mycket att när jag en gång väl skulle ut och roa mig efter all misär med exet, så kollapsade jag.

Intensivvård och sönderstressad

Fick åka till sjukan med ambulans och ligga på intensivvårdsavdelningen. Hjärnan röntgades pga misstanke för ev stroke. Tur i oturen, ingen stroke, men likväl känselbortfall på min vänstra sida av kroppen. Enligt neurologen var jag sönderstressad och när jag väl skulle slappna av blev det kaos i hjärnan. Tjohej, kollapsade vis 25 års ålder.

Vad händer härnäst?

För att göra en lång historia kort. År 2000 hade jag ett bra jobb och en bostadsrätt men jag nöjde mig inte med det. Jag bestämde mig för att köpa hus och för att flytta till landet. Ville att mina barn skulle få växa upp på landet och få en härlig trädgård att leka i osv. Detta steg tog jag trots att jag under åren 1995-2000 hade kollapsat, varit sjukskriven för diskbråck, sjukdomskänsla, svullna leder och onormal trötthet. Fortfarande ensamstående med två barn och endast barnledig varannan helg.

Det gick utför

Det var väl här som det egentligen började gå utför på riktigt dvs efter att jag köpte huset. Blev dålig väldigt ofta men jobbade 100% så mycket jag bara orkade.
Skjutsade barnen till aktiviteter, skötte en trädgård på 3000 kvm, skottade snö, högg ved, klippte gräs och allt annat som man gör som mamma plus att jag ville vara det bästa mamman som fanns.
Inte nog med det jag sa aldrig nej på jobbet och jag fixade ju allt.

Träffade en man

År 2005 träffade jag en man. Allt var frid å fröjd tills han en dag behagade att vara otrogen. Vilket jag fick jag reda på efter att han hade varit med på begravning i Finland då min mormor gick bort, detta var år 2006. Sakta men säkert började jag hamna på rätt köl trodde jag, tills jag kände en konstig smärta i bröstryggen (ja allt det där andra fanns ju redan).

Deprimerad

Jag var deprimerad från och till men trodde givetvis att det berodde på min mormors bortgång och att jag hade gått isär från exet.

Avkoppling i Thailand

Jag reste till Thailand och hoppades på ett avbräck vilket vi fick. Vi hade en underbar semester. Började jobba i samma tempo igen och livet hemma fortsatte som innan. Inte nog med det jag skulle få avlastning på jobbet, men det blev tvärtom tyvärr.

Isolering

Sen hände det att jag började isolera mig. Jag isolerade mig mer och mer både på jobbet och fritiden. Fick svårt att sova på nätterna och kände mig gråtmild och arg.

Lätt irriterad

Jag var fruktansvärt lätt irriterad, tappade minnet och koncentrationsförmågan.
Kände att jag tvingade mig själv att vara den perfekta mamman eftersom jag inte ville visa barnen något. Inte bad om jag hjälp heller och definitivt inte mer än absolut nödvändigt. Till råga på allt började jag att måla om huset (jag målade och fixade nästan allt själv) men till slut gick det inte mer. Det var så illa att jag inte längre mindes att jag hade kört till och från jobbet.

Utmattad

Men jag fattade inte att jag var utmattad. Jag trodde att allt berodde på det evinnerliga smärtan i bröstryggen och alla andra skitproblem som jag hade kroppen. Jag började få ont i höfterna och smärtan påminde om fog lossningar. Benen kändes som betongklumpar och jag kunde inte gå ordentligt.

Företagshälsovård

Nej nu får det vara nog tänkte jag och fick äntligen en tid hos en läkare på företagshälsovården, har för mig att det var i september 2007.

Utmattningsdepression i kombination med smärta

Efter en noga genomgång av de kroppsliga problemen, samtal om mitt privatliv och arbetet kom diagnosen: Utmattningsdepression i kombination med smärta.

Det finns ingen vägg, bara ett hål

Det jag egentligen ville komma fram till är att den finns ingen vägg, inte enligt mig. Jag kan mer förnimma det med en gyttjig pöl där jorden till slut rämnar, trillar ner i ett stort djupt svart och mörkt hål.

Hål

Någon behöver räcka ner en stege med en uppåt pil på så att man kan ta sig upp men man måste göra det själv, steg för steg. Det tar tid att ta sig upp för stegen eftersom det är sjuk svårt och jobbigt. Det är tungt och ibland halkar man till för att man fortfarande har gyttja under fötterna. 

Men när man väl klättrat upp och nått marken igen upptäcker en att det är ganska torrt och fint trots allt. En sak är säker om man varit nere i avgrunden, så vill man inte dit igen.